Det är fredag...
.... vi ska parta.
Eller inte, men imorgon blir det kalajs iaf.
Idag blir det nog mest att slappa och göra ingenting. Har beställt kycklingsllad med mamsen, men det är väl jag som åker på att fixa den kan jag tro. Inte mej emot iofs, laga mat är roligt, så länge man gör till fler än sej själv, det är för himla tråkigt.
Annars händer det otroligt lite i mitt liv.
Ska nog lära mej att sticka en mössa idag. =) Jag stickar så jag nästan har blåsor på fingrarna. Men, men, det är otroligt rogivande och tiden bara flyger iväg. Och tills på måndag får den gärna rusa iväg... =)
Söndagen lär nog bli låååååång, får hoppas jag klarar mej från bakfyllan, det är ju så jobbigt.
Nej, lite frukost kanske. Var ju uppe med tuppen imorse.
Eller inte, men imorgon blir det kalajs iaf.
Idag blir det nog mest att slappa och göra ingenting. Har beställt kycklingsllad med mamsen, men det är väl jag som åker på att fixa den kan jag tro. Inte mej emot iofs, laga mat är roligt, så länge man gör till fler än sej själv, det är för himla tråkigt.
Annars händer det otroligt lite i mitt liv.
Ska nog lära mej att sticka en mössa idag. =) Jag stickar så jag nästan har blåsor på fingrarna. Men, men, det är otroligt rogivande och tiden bara flyger iväg. Och tills på måndag får den gärna rusa iväg... =)
Söndagen lär nog bli låååååång, får hoppas jag klarar mej från bakfyllan, det är ju så jobbigt.
Nej, lite frukost kanske. Var ju uppe med tuppen imorse.
Sovdags
Kvällen gick åt till att gå en powerwalk med hundarna.
Stickar klart ett par strumpor och hämta mer garn hos Sandra. Nu får det bli en mössa och se om den blir bra. Är liiite trött på strumpstickandet nu faktiskt.
Åkte bort till wäsa en sväng för att träffa Teres som var där och drack en drink eller två. Ja där borta var det ju som vanligt lugnt och försiktigt. Iaf så länge jag var där, vilket iofs inte alls var länge.
Kanske med en öl eller 72 i kroppen så hade jag nog stannat och kanske till och med haft lite roligt, men nej, jag sparar det tills på lördag.
Då blir det en moraparken- tur. Och jag hoppas det blir bättre än sist, jag vill gärna minnas att jag varit där och gärna vad jag har gjort för något också. Men party, det blir det.
Snart är det måndag, det tycker jag om.... Varannan måndag har helt plötsligt blivit den bästa dagen i mitt liv typ.... Tänka sej, trodde väl aldrig jag skulle tycka om måndagar. Men det är ju just av en underbar, speciell anledning också.
Nej, nu lockar sängen.... Hoppas det är lite varmare idag under täcket. Pöss.
Stickar klart ett par strumpor och hämta mer garn hos Sandra. Nu får det bli en mössa och se om den blir bra. Är liiite trött på strumpstickandet nu faktiskt.
Åkte bort till wäsa en sväng för att träffa Teres som var där och drack en drink eller två. Ja där borta var det ju som vanligt lugnt och försiktigt. Iaf så länge jag var där, vilket iofs inte alls var länge.
Kanske med en öl eller 72 i kroppen så hade jag nog stannat och kanske till och med haft lite roligt, men nej, jag sparar det tills på lördag.
Då blir det en moraparken- tur. Och jag hoppas det blir bättre än sist, jag vill gärna minnas att jag varit där och gärna vad jag har gjort för något också. Men party, det blir det.
Snart är det måndag, det tycker jag om.... Varannan måndag har helt plötsligt blivit den bästa dagen i mitt liv typ.... Tänka sej, trodde väl aldrig jag skulle tycka om måndagar. Men det är ju just av en underbar, speciell anledning också.
Nej, nu lockar sängen.... Hoppas det är lite varmare idag under täcket. Pöss.
Kallt, kallt...
Det är verkligen hemskt kyligt ute nu, kvicksilvret ligger på nästan -20 grader hela dagarna och det är ju knappast roligt.
Även fast jag hade t-shirt på mej och mitt superduntäcke så höll jag på att huttra ihjäl mej inatt när jag skulle sova. Inge vidare roligt att sova ensam då inte, när tårna är kallare än isbitarna som är tänkta till drinken i helgen. Men till slut somnade jag....
Idag i mitt händelserika liv har jag ingenting på schemat, det känns ju så där roligt. Jag behöver ett jobb och det är nu, innan jag kryper ur mitt eget skinn. Iofs engagerar jag mej inte så mycket, det är väl knappast så att någon kommer att kasta ett jobb på mej, när jag sitter här hemma på näset och gör ingenting.... Elller..... Jo det är nog det jag väntar på, istället för att vara lite ordentlig och söka jobb lite här och där.
Men egentligen vet jag ju att det finns inga jobb här i älvdalen... men hur vore det i sälen? Städjobb??
Hmm.... ja..... Vem vet vad som händer.
Nej, ge mej lite sol och värme nu.
Att vända tillbaka dygnet...
... efter en hel veckas "vara uppe så sent som möjligt" och "inte somna förrän ögonen rasar ihop av ren utmattning" så är det inte det enklaste att försöka komma in i någon vanlig dygnsrytm.
Iofs är jag ju en nattmänniska, så jag har absolut inga större problem att vara vaken till 3-4 på natten, men problemet är ju när man inte får sova så länge man vill.
Jag brukar ha som regel att inte sova längre än 11.00 och det lyckas jag ju med för det allra mesta, men nu är det ju så att sällskapet i sängen får en att stanna i sängen kanske till 13-14 tiden ibland, och det är vad jag kallar galet... Okej, när man väl ligger där så är ju klockan knappast något man har koll på, det finns roligare saker att hitta på än att stirra sej blind på att minutrarna tickar iväg.
Men just när man kliver ur sängen, efter lunchtid, det är då man får lite ångest, det var ju så mycket man skulle göra, dagen har helt plötsligt blivit så kort...
Men ärligt talat, jag är ju arbetslös, så det borde väl inte spela någon roll om jag ligger i sängen hela dagen eller inte... =/
Hur som helst så försöker jag vrida tillbaka dygnen när han har åkt, jag försöker fungera som en vanlig människa, men jag måste säga att jag har svårt att lyckas med det.
Iofs vaknade jag vid 09.16 idag och det är väl ganska okej för en arbetslös.
Kanske finns det hopp, det blev ändå rätt sent inatt, somnade vid 01.30 tiden.... Men nu resten av veckan ska jag försöka lägga mej innan 12 och kasnke gå upp vid 8-9 snåret. Då sover jag inte bort dagen, hinner fundera massor vad jag ska fördriva dagarna med och istället undra varför jag inte sov längre....
Nej det vore fint med ett jobb och ett nytt ansvar, då slipper man ha "jag gör ingenting"- ångest hela dagarna och dessutom skulle dom här tomma veckorna svischa förbi som en stormvind och helt plötsligt skulle jag få ligga och mysa i sängen halva dagen igen.... Det vore fint det!! =)
Iofs är jag ju en nattmänniska, så jag har absolut inga större problem att vara vaken till 3-4 på natten, men problemet är ju när man inte får sova så länge man vill.
Jag brukar ha som regel att inte sova längre än 11.00 och det lyckas jag ju med för det allra mesta, men nu är det ju så att sällskapet i sängen får en att stanna i sängen kanske till 13-14 tiden ibland, och det är vad jag kallar galet... Okej, när man väl ligger där så är ju klockan knappast något man har koll på, det finns roligare saker att hitta på än att stirra sej blind på att minutrarna tickar iväg.
Men just när man kliver ur sängen, efter lunchtid, det är då man får lite ångest, det var ju så mycket man skulle göra, dagen har helt plötsligt blivit så kort...
Men ärligt talat, jag är ju arbetslös, så det borde väl inte spela någon roll om jag ligger i sängen hela dagen eller inte... =/
Hur som helst så försöker jag vrida tillbaka dygnen när han har åkt, jag försöker fungera som en vanlig människa, men jag måste säga att jag har svårt att lyckas med det.
Iofs vaknade jag vid 09.16 idag och det är väl ganska okej för en arbetslös.
Kanske finns det hopp, det blev ändå rätt sent inatt, somnade vid 01.30 tiden.... Men nu resten av veckan ska jag försöka lägga mej innan 12 och kasnke gå upp vid 8-9 snåret. Då sover jag inte bort dagen, hinner fundera massor vad jag ska fördriva dagarna med och istället undra varför jag inte sov längre....
Nej det vore fint med ett jobb och ett nytt ansvar, då slipper man ha "jag gör ingenting"- ångest hela dagarna och dessutom skulle dom här tomma veckorna svischa förbi som en stormvind och helt plötsligt skulle jag få ligga och mysa i sängen halva dagen igen.... Det vore fint det!! =)
Dags att bli en bloggare....
... eftersom alla människor skaffar sej en blogg så lär ju jag återuppta mitt bloggande.
Jag är verkligen kass på att uppdatera och förmodligen lär det bli ganska tomt och långt mellan bloggarna, men ett försök kan man göra iaf. =)
Att det finns tusen olika blogg-sidor är ju också en gåta.... Och hur gör man för att ändra på den, lägga till en massa fina bilder och ändra typsnitt...
Yeah, yeah, whatever, det kommer kanske....
Jo, jo.... 2007 har snygit sej fram.
Jag har lagt ner mitt företag, eller jag, det är på nedläggning, caféet går inte under min regi längre och tacka gudarna för det kan jag göra...
Jag är glad att jag provade, jag är glad att jag fick chansen, men nu är jag mest glad att det är över.
Blod, svett och tårar i massor.
Emil är ett avslutat kapitel, tack och lov...
Vi förstörde allt, eller var det jag som förstödre, ja vem det nu var, så blev det förstört... Och inget finns kvar. Kanske kan vi prata med varandra, utan att slåss och bråka, kanske inte....
Mina "vänner" under året som varit, mina stammisar är nog nästan borta... man har levt i en värld, haft så många som kommit in varje helg, delat några konversationer, och nu när jag inte längre står där bakom baren så känns det som jag inte har några vänner kvar....
Jo, så klart, Sandra och Teres, mina bästa vänner, ever.
Dom två som vet allt och det mesta och tycker om mej ändå. Det är dom jag skulle kunna flytta berg för, om det skulle behövas någon gång.
Utan dem vore man inte ens en fis i rymden.
Nej, nu tror jag snart det är dags för fika. =)
Jag är verkligen kass på att uppdatera och förmodligen lär det bli ganska tomt och långt mellan bloggarna, men ett försök kan man göra iaf. =)
Att det finns tusen olika blogg-sidor är ju också en gåta.... Och hur gör man för att ändra på den, lägga till en massa fina bilder och ändra typsnitt...
Yeah, yeah, whatever, det kommer kanske....
Jo, jo.... 2007 har snygit sej fram.
Jag har lagt ner mitt företag, eller jag, det är på nedläggning, caféet går inte under min regi längre och tacka gudarna för det kan jag göra...
Jag är glad att jag provade, jag är glad att jag fick chansen, men nu är jag mest glad att det är över.
Blod, svett och tårar i massor.
Emil är ett avslutat kapitel, tack och lov...
Vi förstörde allt, eller var det jag som förstödre, ja vem det nu var, så blev det förstört... Och inget finns kvar. Kanske kan vi prata med varandra, utan att slåss och bråka, kanske inte....
Mina "vänner" under året som varit, mina stammisar är nog nästan borta... man har levt i en värld, haft så många som kommit in varje helg, delat några konversationer, och nu när jag inte längre står där bakom baren så känns det som jag inte har några vänner kvar....
Jo, så klart, Sandra och Teres, mina bästa vänner, ever.
Dom två som vet allt och det mesta och tycker om mej ändå. Det är dom jag skulle kunna flytta berg för, om det skulle behövas någon gång.
Utan dem vore man inte ens en fis i rymden.
Nej, nu tror jag snart det är dags för fika. =)